Alla barn vill inte ha påsklov

En del barnen har skolan som sin enda trygga plats, och nu har de inte på över en vecka tillgång till den.
Har du tänkt på att:
Att en del barn inte har råd att göra något särskilt på sitt lov?
Att en del barn just nu befinner på väg till eller är på besök hos sin förälder i fängelset?
Att en del barn inte kommer gå Påskkärring eftersom deras föräldrar inte mäktar med att hjälpa dem med det eftersom de inte mår tillräckligt bra eller inte har förmågan?
Att en del barn gömmer flaskor men ändå tvingas se på när påskfirandet går helt över styr och slutar med fylla och kaos?
Att en del barn får se mamma eller pappa låsa in sig på toaletten och sedan komma ut och vara helt annorlunda och konstig.
Att en del barn lever isolerade med sin familj eftersom någon av föräldrarna är kontrollerande och våldsam?

Bor du granne med ett barn eller kanske något av dina barn har en klasskompis som behöver bli sedd?
Vilket ansvar har och tar du som vuxen, för att det barnet ska kunna ha den barndom som barnet har rätt till?

Kåkstadsdiskussion i Sverige, en anledning att starta blogg

För ett tag sedan pågick en stor debatt om det som i media kallades kåkstaden eller tältlägret i Högdalen. Mitt twitterflöde delades i två läger; de som självklart tyckte att de tillfälliga boendena ska vara kvar, kontra de som självklart tyckte att de ska rivas.
De som tyckte att allt skulle rivas kallades både inhumana, omänskliga, hjärtlösa och massa andra saker.

Jag la mig inte i debatten då, för att jag helt enkelt inte klarade att få ihop att på ett vettigt sätt sammanfatta mina åsikter om något så komplext på futtiga 140 tecken. Så då blev det helt enkelt en blogg.

Min utgångspunkt är i vilket fall att det är omänskliga förhållanden, att leva i ett läger utan säkerhet, trygghet och allt annat som vi i Sverige står för och inte tolererar att våra egna medborgare skulle leva under.

Jag tänker också på deras barn, som inte har sin mamma och/eller pappa hos sig, för att de ska kunna (över)leva överhuvudtaget. Vilka alternativ har familjerna? Det måste ju finnas en viss desperation för att dela på sig och välja att leva under sådana omständigheter. Och hur blir det för barnen om mamma och/eller pappa skickas hem igen mot sin vilja?

Jag tänker också på de kåkstäder som finns i andra länder. Visste ni t.ex. att en tredje-fjärdedel av Nairobis invånare bor i kåkstaden Kibera, en miljon! människor alltså, som rimligen också har börjat med några tält/skjul eller liknande. Där nya barn föds hela tiden, utanför de samhällsstrukturer som ska ge dem en trygg uppväxt.

Nu är steget från några tillfälliga boenden till en miljon invånare ganska stort, jag vet det, men det börjar ju någonstans. Även här i Sverige. Och det är komplext, nationellt och globalt, och kan inte lösas tillfälligt eller lokalt.

Men kärnan är ändå att det handlar om människor som inte har de förutsättningar vi är förunnade som svenskar, som trots detta har en framtidstro och en drivkraft att söka lösningar för en situation där många hade gett upp för länge sedan. Jag förundras styrkan de besitter.

Var det någon som följde deras väg vidare, hur gick det sedan?



 

Follow my blog with Bloglovin

Varför moderat?

Ägnat en stund åt en debatt mellan Löfven och Reinfeldt. Känner att jag vill skriva några rader om hur det kommer sig att jag hela mitt vuxna liv röstat blått och nu kandiderar för (m) till både kommunfullmäktige och landstinget.

Min utgångspunkt har alltid varit ett människan i grunden vill och behöver tillhöra ett sammanhang och känna sig behövd för att livet ska kännas meningsfullt, och jag tror att det går att åstadkomma om varje människa ges förutsättningar utifrån sitt eget unika jag. Den värdegrunden finns i moderat politik.

Vi kan i Sverige vara stolta över det välfärdssamhälle som vi byggt upp, den solidaritet och tillit vi känner för varandra, och vårt gemensamma förtroende för demokratin och våra ledare. För att vi ska kunna fortsätta ha ett sådant samhälle, och för att vi även i framtiden ska kunna finansiera ett sådant samhälle krävs att människor arbetar och betalar skatt. Den moderata politiken är offensivt för arbete och mot att människor "fastnar" i ett bidragsberoende.

Mitt hjärta finns i att barnen är det viktigaste vi har, och jag tycker att vi alla ska göra allt som står i vår makt för att varje barn ska få en trygg uppväxt. Då behövs det ett välmående och ansvarstagande välfärdssamhälle.

Postkodlotteriet, med ett regelverk som diskriminerar

Har precis tittat på Postkodlotteriet och alla fantastiska miljoner de delat ut, och känner att jag igen blir så otroligt frustrerad.
Organisationen jag arbetar för ansökte förra året om att bli förmånstagare för Postkodlotteriet, och fick avslag. Att bli medlem i FRII rekommenderades, men att få ett 90-konto visade sig vara omöjligt.
Hur det kommer sig kanske någon undrar, och vad är detta för organisation?

Bryggan är organisationen, som i över 10 år arbetat med och för barn som har föräldrar i fängelse/häkte/fotboja, en grupp barn som samhället i övrigt ägnar väldigt lite uppmärksamhet åt trots de utmaningar som barnen hanterar i sin vardag. En seriös organisation som gör ett otroligt viktigt arbete som både vår justitieminister och barnminister har uppmärksammat.

Och hur kommer det sig att Bryggan inte kan få 90-konto?
Jo, Bryggan ser egen erfarenhet som meriterande, och medmänsklighet, alla människors lika värde och rätt till en andra chans är en del av värdegrunden. Egen erfarenhet kan vara t.ex. att man hade en förälder i fängelse när man var barn, eller att man själv suttit fängelse men vänt blad. Därför är de som jobbar på Bryggan och sitter i dess lokala och nationella styrelser en brokig skara underbara engagerade människor med alla möjliga erfarenheter, kompetenser och bakgrunder.

FRII kräver att styrelserna, både de lokala och den nationella, inte har några ledamöter med betalningsanmärkningar. Det räcker alltså inte att funktionerna Ordförande och Kassör är skuldfria och "oprickade". Bryggan menar att detta inte är något man varken vill eller kan garantera. Det vore helt emot allt Bryggan står för, att stänga dörren för människor som av olika anledningar haft ekonomiska svårigheter. Ska t.ex. en person vars föräldrar skuldsatt en som barn och som fortfarande dras med dessa skulder, inte kunna engagera sig i en styrelse för Bryggan?

Jag tycker inte det.

Melodifestivalen

När musiken inte räcker till kan man passa på att bädda rent :)

Alla Hjärtans Dag har nått sitt slut..

Och jag tänker på

De som inte har någon att tycka om.

De som inte fått en blomma av nån.

De som inte fick en kram idag.

De som istället fick ett slag.

De som bär på en hemlighet.

De som mår dåligt men ingen vet.

Barnen som inga vänner har.

Barnen som ropat på mamma men inte fått svar.

Barnen som glömde hämtas vid fem.

Barnen som inte ville gå hem.

Barnen som vägde varje ord på en våg.

Barnen som ingen såg.

En stor kram till er alla som inte fick en idag!!